Nässlorna Blomma

Nässlorna Blomma - Harry Martinsson

Jag har nu läst klart min bok och den handlar om en pojke vars namn är Martin som blir föräldra lös. Det som gör att Martin blir föräldralös då både hans pappa och äldre syster där och hans mor lämnar honom flyttar till Kalifornien, Martin skickas till ett barnhem där han sedan ackorderas ut som en sockenpojke och blir runt skickad från gård till gård så han får aldrig ett riktigt hem. Utan det blir endast värre och värre för honom. Han kom till gårdar där de slängde ut honom då nya barn kom, de otrevliga och han flydde eller de bara helt enkelt inte ville ha honom i deras närhet. Vid ett tillfälle kommer han till en gård som heter Norda gård, en gård han faktiskt trivdes på, hans fick "syskon" som han kom bra överens med men dock var gården enligt hans egna ord "en hatfull gård"

Hans budskap i denna bok tycker jag handlar om att trots alla motgångar och nedförsbackar det finns i livet så ska  man inte ska ge upp. "Allting kommer bli bra tillslut, om det fortfarande inte är bra är det inte slutet" Hur han varje dag kämpar för kampen för ett bättre liv och den omöjliga kärleken (hans sökande efter familj) 

Nässlorna blomma är skriven under epoken vi kallar för Modernismen, den första delen av 1900-talet.  "Å, det är en salig timme. Lugn och ro. Slippa måka och arbeta. Det är ju bara att skriva rätt, och det är ju ingen konst. Välsignade skola"

Martin beskriver livet som sockenbarn under tidigt 1900tal inte är någon dans på rosor. Han berättar även om hur svårt samhället var att leva i, att de fattiga var för fattiga för att kunna älska varandra, de hade mycket att göra och barn behandlades inte som barn utan arbetsredskap. Och tvärt om för de rika, de kunde älska varandra och må bra, och därför var det just det som var Martins mål, aatt bli rik och vacker som vuxen, få älska och bli älskad.

Nässlorna Blomma

1. Att det är något ont som slår ut och blir fin och snäll.
2. Orginalförfattaren är Harry Martinson men då just denna bok är återberättad av Busk Rut Jonsson, så är författaren för denna bok Busk Rut Jonsson.
3. Martin är minst i familjen, han har 5 systrar och en mor och far. Allting fungerar tills fadern en dag försvinner och ett tag efter det lämnar även modern och flyr till Amerika.
4. Boken är skriven år 1932 och det ända jag vet om den tiden är att många var fattiga och hade svårt att försörja sig.
5. "DET var på hösten år 1894", det är början på en tragisk historia. Den förklarar att det är sent på 1800- talet och att löven är gula. Den ger ett litet perspektiv på tidsperioden. Jag förväntar mig en historia om en pojke som tar sig igenom sitt liv, lite sådär intressant.
6. Handlingen börjar med att man får veta om någon Olav som ska komma upp för det är arv.

Kostym

1. Novellen handlar om en man eller kvinna som kommer dit genom affärer men som träffar en man och slutar upp med att spendera natten med. Novellen utspelar sig i Singapore och vi får läsa om hur fuktigt och varmt det är där och hur människorna där har anpassade kläder och hur de spenderar mest tid inomhus där det finns AC för att klara sig igenom dagen.

Man får aldrig riktigt veta om personen novellen handlar om är en kvinna eller en man så man får gissa och läsa under djupet för att få en uppfattning.

Novellen berättas ifrån den resandes perspektiv och personens syn, tiden är nutid alltså det som berättas händer just nu.

Berättarens språk är ungdomligt och modern svenska.

2. Under ytan … hela novellen är som en stor fråga, ibland uppfattar man att berättaren är en kvinna men andra tillfällen ser man det som en man. Den vill inte gå någon direkt handling utan bara skapa en massa tankar och funderingar, den är som en massa noveller hoptryckt till en.  En stor gåta.

Temat för mig i denna novell är HEN och de olika könsrollerna, hur vi ser kvinnor och män och hur de behandlas. Oftast är det kvinnan som lämnas dagen efter men här är det hon som lämnar han och även tar lite saker som ett farväl. Hur kvinnan trycks ner, Bob var ju otrogen med henne mot sin fru/flickvän. Han såg henne som en leksak men hon slutade upp att använda han som en.

Jag tror att man försöker få fram att kvinnor och män är lika, att kvinnor inte alltid behöver vara kvinnor. Alla får göra som man vill och vi ska behandlas lika, inget ska ändras på grund av den kön man föddes med.

3. När jag läste denna text så var det en sak som rörde sig mest i mitt huvud, och det var ”Var det en kvinna eller en man?”. Det är en fråga många pratar om, hur är man kvinnlig eller tvärt om, och ordet HEN. I början då det ordet dök upp var det många uppror om ordet, hur det tryckte ner personer men för en del hur det hjälpte dem att kalla sig själva för något. Dom som inte ser sig som något av vartdera könet, de har nu fått ett namn.

Men som jag tar det är det en kvinna men som ser ut och klär sig som en man, kort hår och kostym, använder hans raklödder och deodorant. Och sedan säger även Bob, mannen hon träffar att hon är annorlunda, att kort hår var snyggt men annorlunda. Utifrån det så tar jag det som att novellen är skriven för några år sedan, skulle säkert kunna vara 50 år om man bortser från några ord såsom ”mej”. Då var de olika könsrollerna kraftigare, då kvinnor skulle vara kvinnliga och inte alls manliga. Att det var en stor upplevelse då tjejer klippte av sig håret och klädde sig mindre kvinnligt men om en man skulle göra något stort och nytt skulle ingen reagera. 

Konstfilm

Nu har vi precis gjort en konstfilm, eller en "konstig film" som det ser ut i mina ögon. Filmens tema var gränsöverskridande, klassen delades upp i grupper och det var nu dags att komma med massor av idéer, att tänka för mycket för att tillslut få fram den perfekta handlingen.

Att komma på en ide i vår grupp var ganska enkelt, ingen av oss kom på något riktigt bra så vi kollade lite på youtube bland olika konstfilmer och sedan blandade alla idéer och skapade gruppens egna. Så vi hade aldrig någon direkt "första" eller "andra"ide utan vi hade en massa små som sedan blev en hel. Vi började skriva manus och allt gick väldigt fort. Redan andra lektionen var alla papper klara och det var dags att gå ut och handla rekvisitan. Vi skulle använda färger som uttryckte de olika känslorna och vit bakgrund för att centrera de olika känslorna. Allting ända fram tills filmning gick bra ...

Vi fick gult ljus istället för vitt, vi som skådespelare hade det lite svårt att hålla fnittret borta så när man skulle vara arg så skrattades det och ja, det blev inte riktigt som vi tänkt oss. Den skulle vara lättare att förstå och sedan fick vi problem med ljus då vi inte provade olika lösningar på de första klippen utan endast på det sista. För våran tanke var att det skulle vara ett vitt rum, rummet skulle vara tomt och allt som skulle finnas i rummet var olika människor som utspelar olika känslor. Det skulle börja med en bra känsla som sedan blev för stark vilket ledde till att allt blev för mycket,  När känslorna tar över går man över gränsen. 
Med den meningen försökte vi få fram en film, att när man blir för ledsen kan det gå överstyr och man börjar ta droger och förstöra saker mm. Som sagt det var våran grundide som skulle bli super bra och endast färger skulle synas och allt annat skulle vara vitt.

Men även om allt inte blev som vi tänkt så tycker jag att vi som grupp samarbetade bra, alla ställde upp med minst en del i filmen, vi hjälptes åt och vi planerade bra. Det letades musik, manus ritande, filming, bygga studion och mycket mer, alla tillsammans.  Men även om inte resultatet blev lika bra som vi tänkt oss så blev vi klara och vi försökte.



Men nu är denna termin slut, sista arbetet gjort och sommarlovet väntar runt hörnet. har varit ett lärorikt år, har lärt mig att tänka utan för lådan, nyansera mitt arbete och blivit mer kreativ. Jag själv tycker att jag tagit ett stort kliv från början till nu.

Svenska Bok

                        Martin Bricks ungdom                                       

Jag heter Julia, är 16 år och går första året på NTI gymnasiet. 

Jag ska läsa boken Martin Bricks ungdom som är skriven utav Hjalmar Söderberg. 

Jag läser typ ALDRIG böcker av egen vilja så har ingen direkt favorit bok men för några år sedan läste jag bok serien "tillsammans" som är en riktigt bra bok, vad jag kommer ihåg. 

Jag läser som sagt inte men ska jag läsa en bok så läser jag helst drama böcker som är verkliga så som tillsammans, böcker som man kan relatera till sitt eget liv med. 

Musik Video - Reflektion

Vi valde att ha svartvitt i den största delen av filmen pga att de inte inser att de träffat
varandra, och när de väl träffar varandra i slutet och de ser varandra och världen med
nya färger. De är olika dagar de träffas och därav olika kläder, de träffar varandra olika
dagar och olika platser utan att lägga märket till varandra.

Miljöbilderna som vi valde att ta med i våran video representerar de olika platserna i
Stockholm där dom möts på. Vi försökte få fram en känsla att vi följer dem i vardagen genom
att ha med vardagliga rutiner. Tex. När man vaknar och kokar kaffe för att piggna till. Vi
valde att de skulle göra någorlunda likadana grejer för att visa att de på något sätt hör
ihop med varandra #Soulsisters

Videon blev inte 100 procent nöjda med våran video, vi tog för givet att låten var längre än vad den faktiskt var vilket ledde till för många idéer men för lite tid. Vi
filmade väldigt mycket olika scener som vi tänkte ha med men eftersom att låten inte var så lång som planerat så fick vi sedan bort en del scener.
Planen var att vi skulle ha mer miljöbilder, men vi lyckades ändå ha med några. Vi är
nöjda med klippningen och redigering, samt att vi lyckades få ihop ett resultatet tillslut.
Jag är också nöjda med filmklippen då det blev ungefär som vi tänkt oss och är även nöjd med
slutet där vi valde att få in färg, det vart ett annorlunda och coolt avslut.

Tidsplaneringen hade kunnat blivit bättre, planerat in mer filmningar och planerat mer noga med kläder och sådant då det vart väldigt många olika kläder genom hela videon, även kollat ljuset i videon mer. Men vi hann ändå klart i slutändan.
Som jag sa så vart tidsplaneringen lite dålig vilket ledde till att i slutet så filmade vi de flesta scenerna i stress och på samma ställe, sedan i manuset så skulle det vara många fler möten mellan de två skådespelarna men pga tiden så gick det inte att få in :/

Pia Ingelse - Dark Bridge

Detta var det verk som tilltalade mig var detta verk gjort utav Pia Ingelse. Tyvärr var detta inget verk som värden pratade om men under turen så var det det som fångade min blick. Tror det är på hur hon har gjort det hela, hon har målat 6 st barn sittandes i en röd antik soffa med djur masker för ansiktet. Flickorna kollar på varandra, medan pojkarna sitter och stirrar rakt fram. Målningen är målad med oljefärger vilket jag inte skulle tro om jag inte läst om den, man ser att den är målad men med vilket teknik är svårare. Skulle jag gissa så skulle jag tro på vattenfärger då färgerna känns bleka och lite utmålade ut-smetade.

Jag valde detta verk för det fick min uppmärksamhet under våran rundvandring, den gav mig många olika tankar på vad den betydde, vad var hennes tankar var kring verket och hennes val av färger, varför valde hon att ha en massor utav starka färger i ett enligt mig deprimerande verk.
 Sedan så maskerna ger en en extra tanke "varför bär de dessa, vad betyder de?" vad är egentligen tanken bakom det hela. I mitt huvud går tankarna runt, de ser ledsna ut, som att det är tvingade till något, lite som att de inte få vara sig själva, de ser kontrollerade ut. Är det så hon som målade verket tänker, är detta ett verk fyllt av känslor av hur hon ser världen, är det hennes bild av dagens människor.

Jag ser tavlan som deprimerad just för att de bär maskerna och på hur de sitter, i en antik soffa i ett grått rum med djur liknande masker för ansiktet. Sedan sitter de väldigt stelt, de ser ut att vara placerade, de ser utplacerade ut. Maskerna gör att också man inte ser deras ansikten vilket inte ger en en egen uppfattning om hur de mår och tänker, de låter en få fundera själv. Men med tanke på hur de sitter får jag uppfattningen av sorg, men samtidigt som jag tror att de blir tvingade och de är deprimerade så kan de i själva verket sitta och skratta bakom maskerna, kanske har de jätte kul. Något vi aldrig kommer att få veta då detta är ett verk utan fortsättning.
Det är just maskerna som får mig att gilla verket, de får en att tänka efter, det låter en använda sin egen fantasi, låter en göra sin egen uppfattning, vad är historien bakom verket.

Det jag tror meningen med verket var att visa just nuet, visa hur vi ser ut. Att vi styrs av någon sorts kraft, att det är såhär vi funkar nuförtiden. Vi har på oss masker, vi spelar någon annan. Läser man hennes ord om bilden så säger hon att detta är som en bild ur en filminspelning hon höll på med för ett år sedan och att de är på väg att utföra en ritual men de funderar på om de ska gå med på det, det är typ så vi fungerar nu. Kan vi klara av att bära en mask hela dagen inför samhället, vara en som andra kan respektera för att sedan när vi kommer hem får vi ta av den och vara oss själva igen, då vi inte behöva visa upp oss för någon.

Pia valde att döpa detta verk till dark bridge, det får det hela jag har skrivit nu att gå ihop. Dark för maskerna, maskerna vi tar på oss varje dag för att klara av dagen, det är ett mörker, vi spelar någon vi egentligen inte är och sen bridge för att ja, det är som en bro att gå över, vi gör ett val och framför allt, vi har ett val.

Mitt första verk jag har valt att jämföra dark Bridge med är detta verk gjort utav Helena Rantamäki Bröms. Jag valde detta verk för att det är motsatsen mot mitt första, denna bild visar valet vi har i vardagen, ska vi följa strömmen och vara en "Svensson" eller ska vi gå våran egen väg. Verket visar en bild av massor av olika skyltar som kommer upp i våran vardag, våra val vi har att göra.
I det första verket gjort utan Pia Ingelse så bär barnen mask, de är inte sig själva utan någon annan, utan egna val och allt är bestämt, medan här är det fullt av en massor utav olika val, val i din vardag. Men båda är de lika färglada med en massa färger som sticker ut.
Det första verket är gjort av oljefärger, de ger en djup och fundersam tanke och känsla medan detta verk är gjort av garn, det är stickat och virkat och sytt, varför? Är det för att mjuka upp valen, för att inte göra de så fyrkantiga, visa att det inte gör ont att ta sina egna vägar.

Detta är ett verk från ungdoms utställningen på nedre våningen gjort utav Ida Johnsons. När man ser detta verk blir det många tankar om går runt i huvudet, det är en bild på en flicka med lockigt hår om sprids över hela bilden. Mina tankar kring denna är att hon försvinner, hon sjunker långsamt in i lockarna. Lockarna tror jag motsvarar behov, krav och val. Som att hon inte klarar av det längre, hon blir svagare och svagare och tappar styrkan att hålla emot för att stå upp för sig själv, hon blir en av alla andra, som att kraven för livet är för starka. 

Det var i alla fall mina tankar tills jag kom på att detta verk var gjort av en tjej under 18 år. När man får veta det så blir bilden helt annorlunda, men ser anorexia, men fortfarande känslan av svaghet. Det är som att anorexian tagit över hennes kropp, hon kan inte ta hand om det längre, hon börjar försvinna. Man tänker anorexia just för det smala ansiktet,  hon ser nästan förstörd ut. Lockarna är formade som virvelvirvlar, jag ser det valen vi måste göra i vårt liv, valen vi måste ta redan som små. Ska vi bli advokater, idrottare, ekonomer, säljare, ja listan fortsätter och alla dessa val måste vi ta redan i tidig ålder. 

De tre verken jag har valt att skriva om har för mig en och samma bakomliggande mening, valen i dagens samhälle. Varje dags ställs vi framför tusentals olika val att ta, ska jag verkligen gå till skolan idag, ska jag göra läxan eller inte, är det värt den där extra godis biten, ska jag eller måste jag? Det är